Min far Daniel Fransson var släktforskare och efter hans död har jag tagit hand om lådvis med anteckningar om gamla tider. Jag tänkte idag delge några klipp från gången tid:
”Det tygellösa
lefverne som under det stora sillfisket 1747-1808 fördes i skärgården och på stranden öfvergår allt begrepp. Våldsgärningar, otukt, svordomar och det gräsligaste fylleri öfvades natt och dag. Från
morgon till kväll raglade fiskaren och arbetaren i huset, på bryggan och i båten, och på nätterna firades de avskyvärdaste orgier, och huru kunde förhållandet vara annorlunda? Hit samlades ju många tusen arbetare
af båda könen ifrån alla landsändar – för det mästa afskum, hvilka för vanära eller oduglighet icke kunde stanna i sin hemort.”
Kapellpredikanten Olof Lundbeck på Klädesholmen
beskriver läget på följande sätt: ”Den som för 25 år sedan såg skärgården och nu åter får se densamma, skall knappast kunna afhålla sig från tårar. Den erbjöd då
en präktig anblick. Ur sjelva havet stego Salterier och Trankokerier, Magaziner och Verkstäder, samt tusentals fiskarstugor och arbetares boningar. Man såg stränderna vimla av menniskor och hafvet fladdra af segel. Man såg hvarje
natt utefter hela Kusten den präktigaste illumination, Nu ser man af all denna härlighet intet mer än blotta ruinerna, endast här och der finner man en lutande koja.”
”En deputation säger i en skrivelse
till 1747 års riksdag att ’ingen dryck kan göra menniskan så mycken skada som brännvinet.’ Landet utarmas genom den stora spannmålsimport som brännandet medför.”
”Fiskerinäringen
i länet är icke vad den kunde och borde vara då fisket i allmänhet illa skötes. Sillens tillgång har växlat vilket gjort denna näring osäker. Efter en sillperiods slut fanns sillsalterier, utrustning och vana
fiskare. Men då nästa period kom saknades detta. Hvad del brännvinet och den derifrån oskiljaktiga dryckenskapslasten hafwa på dessa sednare förhållanden synes deraf att, enligt Justitie Stats Ministerns åberopande
embetsberättelse, de för öfwerträdelse af förordningen emot fylleri och dryckenskap eller af förordningen angående brännvinsbränning och försäljning sakfälldes antal var år 1855 4 282 st. Då
dertill tagas i beaktande, hvilka gröfre, verkliga brott samma last ofta förorsakar, så måste man med längtan och förhoppningar på ett bättre sakernas skick afbida verkningarne af den ändamålenligare lagstifning
angående brännvins- tillverkning och försäljning, som med 1855 trädde i verkställighet. Säkerligen skall man snart nog spåra lyckligare tillstånd då tillgången på brännvin nu försvårats
och krogarnas antal, tack vare den nyare brännvinslagstiftningen och kommunernas omsorg förminskats.”
Avslutningsvis en artikel från Bohus Läns Tidning dec 1863:
”Länet har återhämtat
sig efter wanmakten, skärgårdens moraliska dödkött har bortfrätts af religiositeten och den stigande folkbildningen. Välståndet börjar slå ned sina bopålar öfwerallt i länet – och dock är
detsamma en af landets fattigaste provinser ehuru det borde wara en af dess rikaste.”
Håkan Fransson
Drogförebyggare
031-976459
Hakan.fransson@ockero.se